Att glömma sin bok hemma är tortyr. Tog ingen metro ens, då jag var helt säker på att jag hade boken med mig. Ingen musik att lyssna på hade jag heller, så det var bara att inta pendelposen: somna mot fönstret med huvudet lutat bakåt med öppen mun. Sedan vakna i panik vid inrullningen till Centralen.
Påväg hem tog jag över en begagnad metro.. Måste säga att jag förstår inte metro-modes ansikte utåt som ska ha en bild-byline i helfigur och klär sig heeelt mongo! Hon ska väl föregå med gott exempel? Hon såg ut som en skitzo blow-up-doll i en vit pälsjacka, keps, svarta jeans, vit t-shirt och fula jympadojor.. Blir det kortslutning i hjärnan när hon ska klä sig, av för mycket press?
Nu läser jag The Imperfectionists, en födelsedagspresent jag fick av Ellinor. Snart utläst, återkommer med min slutliga åsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar