Den som stannar, den som går - Elena Ferrante

Bok tre i Elena Ferrante -serien.
Jag blir inte klok på de här böckerna! Varför tycker jag så mycket om dem? Jag vet inte. Men de är likförbaskat bra, bestämmer jag.

Elena och Lila glider allt längre ifrån varandra, Lila verkar bli en riktigt oskön person. Elena glider ifrån sin make Pietro ännu mer och jag önskar att hon kunde säga "fuck off!" till Nino. Nino verkar som ett riktigt arsle som har barn kors och tvärs och inte bryr sig om dem. Jag tror, nej, jag vet, att i nästa bok är det Elena själv som blir bedragen. Hon kommer få en helt annan syn på hur hon och Nino själva betett sig mot sina familjer då.

Rekommenderas varmt såklart!

Hur jag lärde mig förstå världen - Hans Rosling

Läste Hans Roslings memoarer. Vilket liv han levde! En människa som verkligen var intresserad av global hälsa på riktigt. Bodde och verkade runt om i världen och brann för att utbilda och få folk att förstå världens utveckling. Men först var det ju läkare han var. Bland annat i Moçambique, det var intressant att läsa om.
Som med många memoarer blir allt så klart lite rabblande för att få med allt. Det kan ju också ha att göra med att mycket av det som ska berättas hände för länge sen.
Men en intressant bok och jag vill nog rekommendera den till alla som inte är faktaresestenta... :)

Vi och dom - Bengt Jangfeldt

Denna bok fick jag låna av pappa.
  Väldigt intressant läsning om Ryssland som idé. Den går igenom landets historia och hur man genom historien (nästan) alltid arbetat emot liberalism och västifiering av olika anledningar. Boken beskriver hur den ryska synen på omvärlden och väst framför allt sett ut och ser ut idag. En helt klart intressant bok om hur det blivit ett "vi" och "dom" helt enkelt.
  Mest chockerande uppvaknandet jag fick var att jag inte hade en aning om att Putin 2016 drog igång en ungdomsarmé där barn från yngre tonåren får lära sig bla. hur man hanterar Kalashnikovs. Eh jahapp...
  Jag behövde dock vara fullt koncentrerad när jag läste, annars gled jag lätt iväg i tankarna och kom på mig själv med att tänka på helt andra saker medan jag läste.

Rekommenderas halvt
Det är ju inte direkt en page-turner i sig, men helt klart intressant.

Hennes nya namn - Elena Ferrante

Andra delen i Elena Ferrantes Neapel-serie är årets första, alltså januaris, bok.
Jag vet inte vad det är med de här böckerna men jag tycker mycket om dem. Karaktärsutvecklingarna, storyn, platserna (älskar Italien) och tiden det hela utspelas fängslar mig.

Rekommenderas varmt.

Mother!

I början lovande och obehaglig. Efter kanske 40 minuter börjar jag undra vafan som pågår. Maken kräks över filmen och säger att den är skitdålig. Jag har inte kommit dit. Än.
Under andra halvan blir jag medlem i makens lag. Blir mest stressad, irriterad och äcklad.
Rekommenderas inte.
Det är inte den psykologiska thriller/mystery som du tror. Den vill istället vara något mycket större och visa på stora världsproblem. Funkar inte alls tyvärr. Läser sen att regissören hade Bibeln som förlaga (GT och NT i de olika sektionerna av filmen) och kräks lite i munnen.🙄

Bladerunner 2049

En halvtyst Ryan Gossling till mustig elektronisk musik har man ju fått serverad förr. Jag gillade hans karaktärsutveckling, och alla andra briljanta skådespelare i filmen. Men whitewashing much?! Inte nån huvudkaraktär som inte var vit. Kul att de hade med han från Captain Phillips dock.
Underbara miljöer, en väldigt snygg film.
Förstod aldrig syftet med hans fru "I'm married" säger han ju. Men fick aldrig någon djup medkänsla för deras kärlek då hon ju, trots allt, inte är riktig och egentligen en köpt produkt. Antar att det ska visa att K har känslor och kan älska osv.
Synd att den inte drog in så mycket (filmen drog blott in typ 100 miljoner dollar plus) för den öppnar ju för en tredje film. En film jag vill se.
Rekommenderas

The Mist - Stephen King

Läste The Mist av Stephen King. Tror jag kan ha läst även denna tidigare, i sin originalversion (som en del i en av SKs många novellsamlingar).
Börjar spännande men SK behöver i regel sina oblyga sidantal för att en ska få ordentlig feeling. Här får jag inte så mycket feeling. Blir mest spännande på slutet.
Men okej, monstren. Varför gör han alltid sina monster så oerhört skabbiga? Hade varit bättre om en aldrig riktigt fått träffa på det som gömde sig i dimman istället, hade varit mycket mer obehagligt.
*SPOILER*
Som sagt, historien känns tunn, boken hade lätt kunnat vara dubbelt så lång. Framför allt är det irriterande med den där kärringen som börjar lyckas övertala folk på riktigt om att dimman behöver ett "sacrifice". Vadå, det går ett dygn och helt plötsligt ska man offra barn?
Eeeh, kom igen efter en vecka så kanske folk tappat förståndet.
Jag menar, de är ju förhållandevis trygga där i affären, varför flippar folk så oerhört snabbt?

Okej, jag rekommenderar inte den här boken även om den har sina stunder.
Ändå liite sugen på att kolla in filmen från 2007 bara för att få se de små snigelaktiga varelserna med sugkoppar och vingar...